Höstsegling 2011

Så kom den då, den där höstseglingen i slutet av september som vissa år kan vara så otroligt fin med högt i tak och klar sikt.
Vi gick från hemmahamnen Evlinge/Värmdö på fredagskvällen och eftersom det var kulingvarning fegade vi ur lite och valde allvädershamnen Säck för första stopp. Säck är väl en av de mest besökta hamnarna i Stockholms skärgård, där kan nog ligga ett femtital båtar på sommaren. Nu var vi tre!
Kulingen uteblev och nästa dag seglade vi över Möja Västerfjärd och via Möja Ström och faret ost om Möja in genom de fantastiskt fina sunden mellan Bockö-Storö och Lökaö. Men var är alla båtarna? Tomt!! Vi såg max. fem båtar under denna färd som slutade i den lilla viken Storöskaten. Här låg vi helt själva, vi har aldrig tidigare vågat oss in där, trångt och massor med stora motorbåtar som det brukar vara.

Nästa dag fin kryss i frisk vind genom Dävelsöfjärden, ut på Kanholmsfjärden och in i hålet vid Kanholmen. In från söder kommer en ganska stor ny havskryssare med kappseglingsstuk farande. Ni vet en så´n där med öppen akter, jätteratt, mylarsegel och taggad besättning i svart. Den slörar med god fart och hamnar väl hundra meter framför oss i hålet, sen blir det kryss. Den vänder på en femöring i slagen, men jag ser att den också tappar fart och liksom dejsar ner lite i varje vändning. Förmodligen är den väldigt lätt med liten smal köl.
Nu börjar kappseglingen! Min blick är nitad vid vindinstrumentet, trettien grader, varken mer eller mindre. Kaisa förstorar upp plotterbilden och har järnkoll på landkonturen. Inte en meter för tidigt i slagen och vi utnyttjar nog båtens ringa djupgående lite väl mycket. Vid Sollenkroka går den stora båten i mitt tycke lite för långt in i viken och får dålig vind. När vi möts nästa gång har vi styrbord och jag hör bakom seglet hur det slamrar och slår när vår egenmäktigt utsedda motståndare faller av bakom. Dagen är räddad! Det blir några slag till där vi med nöd och näppe håller undan innan våra vägar skiljs åt.
Här slutar min film som jag tänker ha i huvudet till nästa sommar och jag hoppas att ni har liknande filmer att köra när höstmörkret sätter in på allvar.

Ordf./ Bo Eriksson