Historia

Under hela sextiotalet tillverkades inte en enda skärgårdskryssare i Sverige. Nya idéer om komfortabel segling, nya material och konstruktionsmetoder stämde inte riktigt överens med den gamla skärgårdskryssarens föreskrifter från 1905. Trots allt fanns det en liten grupp entusiaster i Göta Segelsällskap som inte nöjde sig med att polera den nostalgiska mahognyglansen på sina fina gamla båtar. På Stockholmsmässan 1969 visade de upp ritningar på en ny skärgårdskryssare i plast.

Svenska Seglarförbundet som också hade planer på att konstruera en snabb klassiker tog upp idén och bildade en projektgrupp med den kände konstruktören Reimers i spetsen. Den första båten provseglades 1971. Fisksätra varv fick förtroendet att tillverka. Saken var klar. Traditionen var räddad och svenska seglare hade fått ett alternativ till de höga och breda IOR-båtarna som i kanske alltför stor utsträckning kommit att dominera marknaden. Generationers kunskap om segling i svenska vatten samlades i en modern entyps skärgårdskryssare.

Sedan dess har det hänt en hel del med S30. Den blev snabbt en populär båttyp och ett S30-förbund bildades bl.a. för att bevaka båttypens vidareutveckling inom entypsklassens regler. År 1978 genomfördes en rejäl modernisering i samarbete med S30 Förbundet och Fisksätra Varv. Moderniseringen gick främst ut på att göra det bekvämare och enklare för den seglande familjen. Ny däckslayout, högre placerad och bekvämare sittbrunn, rymligare inombords med förbättrad inredningsdisposition, alla fall och trimlinor dragna till sittbrunnen för att nämna några exempel. Den gamla fördomen att en skärgårdskryssare måste vara obekväm och svårseglad har vi tagit död på. S30, som hon ser ut i dag, är en fin kombination av välseglande skärgårdskryssare och bekväm familjebåt.

Skärgårdskryssaren har en särskild fördel gentemot andra båttyper som är värd att poängtera. Man kan lägga till på grunda ställen, där de andra båttyperna får svårigheter. S30 sticker nämligen mindre än en halvmeter fyra meter från fören. S30:s egenskaper i vattnet behöver vi förmodligen inte övertyga dig om. Snabbhet, skönhet och känsla är ord som i väldigt hög grad utmärker seglingsupplevelsen. S30 är och kommer att förbli en entypsbåt, det går S30 Förbundet i borgen för. Om vi däremot kan göra positiva förändringar, så ska vi göra det. Exempel på en sådan förändring är de nya klassregler som infördes 1993 och som medger en alternativ segelritning med c:a 18% större segelyta.

 

Vad hände sen? del 1

För två sedan hade vi på årsmötet besök av en medlem från veteranbåtsföreningen som berättade Göta30 blir O30 blir S30.
om verksamheten och erbjöd oss som seglar S30 att bli medlemmar. Jag förstod ganska snart att medlemmarna inte ansåg att S30 är en veteranbåt och därmed blev det inget av med någon anslutning till veteranbåtsentusiasterna.
Jag har tittat i gamla texter om S30 och kan konstatera att det nu är 48 år sedan de första tankarna om en modern skärgårdskryssare i plast väcktes, så en veteranbåt är det nog i alla fall. Det var Sven Ejdestam, då ordförande i Göta Segel Sällskap, som med sällskapets mandat framlade en motion till Svenska Seglarförbundets årsmöte. Så här skrev Sven i motionen bl.a:
”Motion
Göta Segel Sällskap har beslutat framlägga följande motion till 1970 års Seglardag ang. 30 kvm skärgårdskryssare i plast:
Bakgrund:
Det är f.n. ett stort och stigande intresse för längre och snabbare båtar, med tyvärr börjar tillgången på välhållna sådana att tryta. Det finns också önskemål om att det borde finnas långsmala båtar av plast på grund av det enklare utrustningsarbetet.”
längre ned i motionen:
”Den skall fungera som kombinerad familje- och bankappseglingsbåt. Båten skall mätas in som skärgårdstrettia men klassas som entypsskärgårdstrettia.”
Motionen bifölls av seglardagen och en kommitté tillsattes som till en början bestod av Sven Ejdestam, Gustaf Plym, som representerade SSF och Tord Bykvist, som var sakkunnig rådgivare. Planen var att utlysa en konstruktionstävling, men av olika anledningar gick budet direkt till Kud H. Reimers som redan hade en ritning till en skärgårdstrettia i plast klar, ”The solent one design 30 sqm”. Ritningen fick ligga till grund för den nya entypsskärgårdskryssaren som fick arbetsnamnet Göta 30.
Nu citerar jag Svens text Göta Segelsällskaps årsbok 1971:
”Båten beslöts få måtten 12,30 x 2,47. Längd i vattenlinjen skulle vara 9,20 och djupgåendet 1,49. Deplacementet skulle vara strax under 3 ton och båten skulle ha utvändig blyköl. Gustaf Plym och Knud H Reimers var helt eniga om att båten skulle förses med frihängande roder. Knud H Reimers fann ett kryphål i skärgårdskryssarregeln som kunde tillåta dylikt arrangemang.”
Det blev inte riktigt som Knud tänkt sig. Skärgårdskryssarförbundet godkände aldrig båten som en riktig skärgårdskryssare, vilket blev en stor besvikelse för Knud H Reimers. Projektet rullade emellertid vidare och Fisksätra Marin fick uppdragen att bygga de första 100 båtarna. Styckpriset sattes till 41.500:- exkl. moms. Den första båten sjösattes i maj 1972 och sedan har det byggt ungefär 300 båtar till, oklart exakt hur många.

 

Vad hände sen? Fortsättning följer.
/Bo Eriksson