Historia

Under hela sextiotalet tillverkades inte en enda skärgårdskryssare i Sverige. Nya idéer om komfortabel segling, nya material och konstruktionsmetoder stämde inte riktigt överens med den gamla skärgårdskryssarens föreskrifter från 1905. Trots allt fanns det en liten grupp entusiaster i Göta Segelsällskap som inte nöjde sig med att polera den nostalgiska mahognyglansen på sina fina gamla båtar. På Stockholmsmässan 1969 visade de upp ritningar på en ny skärgårdskryssare i plast.

Svenska Seglarförbundet som också hade planer på att konstruera en snabb klassiker tog upp idén och bildade en projektgrupp med den kände konstruktören Reimers i spetsen. Den första båten provseglades 1971. Fisksätra varv fick förtroendet att tillverka. Saken var klar. Traditionen var räddad och svenska seglare hade fått ett alternativ till de höga och breda IOR-båtarna som i kanske alltför stor utsträckning kommit att dominera marknaden. Generationers kunskap om segling i svenska vatten samlades i en modern entyps skärgårdskryssare.

Sedan dess har det hänt en hel del med S30. Den blev snabbt en populär båttyp och ett S30-förbund bildades bl.a. för att bevaka båttypens vidareutveckling inom entypsklassens regler. År 1978 genomfördes en rejäl modernisering i samarbete med S30 Förbundet och Fisksätra Varv. Moderniseringen gick främst ut på att göra det bekvämare och enklare för den seglande familjen. Ny däckslayout, högre placerad och bekvämare sittbrunn, rymligare inombords med förbättrad inredningsdisposition, alla fall och trimlinor dragna till sittbrunnen för att nämna några exempel. Den gamla fördomen att en skärgårdskryssare måste vara obekväm och svårseglad har vi tagit död på. S30, som hon ser ut i dag, är en fin kombination av välseglande skärgårdskryssare och bekväm familjebåt.

Skärgårdskryssaren har en särskild fördel gentemot andra båttyper som är värd att poängtera. Man kan lägga till på grunda ställen, där de andra båttyperna får svårigheter. S30 sticker nämligen mindre än en halvmeter fyra meter från fören. S30:s egenskaper i vattnet behöver vi förmodligen inte övertyga dig om. Snabbhet, skönhet och känsla är ord som i väldigt hög grad utmärker seglingsupplevelsen. S30 är och kommer att förbli en entypsbåt, det går S30 Förbundet i borgen för. Om vi däremot kan göra positiva förändringar, så ska vi göra det. Exempel på en sådan förändring är de nya klassregler som infördes 1993 och som medger en alternativ segelritning med c:a 18% större segelyta.

Vad hände sen? del 1

För två sedan hade vi på årsmötet besök av en medlem från veteranbåtsföreningen som berättade Göta30 blir O30 blir S30. om verksamheten och erbjöd oss som seglar S30 att bli medlemmar. Jag förstod ganska snart att medlemmarna inte ansåg att S30 är en veteranbåt och därmed blev det inget av med någon anslutning till veteranbåtsentusiasterna.

Jag har tittat i gamla texter om S30 och kan konstatera att det nu är 48 år sedan de första tankarna om en modern skärgårdskryssare i plast väcktes, så en veteranbåt är det nog i alla fall. Det var Sven Ejdestam, då ordförande i Göta Segel Sällskap, som med sällskapets mandat framlade en motion till Svenska Seglarförbundets årsmöte.

Så här skrev Sven i motionen bl.a: ”Motion Göta Segel Sällskap har beslutat framlägga följande motion till 1970 års Seglardag ang. 30 kvm skärgårdskryssare i plast:

Bakgrund:

Det är f.n. ett stort och stigande intresse för längre och snabbare båtar, med tyvärr börjar tillgången på välhållna sådana att tryta. Det finns också önskemål om att det borde finnas långsmala båtar av plast på grund av det enklare utrustningsarbetet.”

längre ned i motionen:

”Den skall fungera som kombinerad familje- och bankappseglingsbåt. Båten skall mätas in som skärgårdstrettia men klassas som entypsskärgårdstrettia.”

Motionen bifölls av seglardagen och en kommitté tillsattes som till en början bestod av Sven Ejdestam, Gustaf Plym, som representerade SSF och Tord Bykvist, som var sakkunnig rådgivare. Planen var att utlysa en konstruktionstävling, men av olika anledningar gick budet direkt till Kud H. Reimers som redan hade en ritning till en skärgårdstrettia i plast klar, ”The solent one design 30 sqm”. Ritningen fick ligga till grund för den nya entypsskärgårdskryssaren som fick arbetsnamnet Göta 30.

Nu citerar jag Svens text Göta Segelsällskaps årsbok 1971:

”Båten beslöts få måtten 12,30 x 2,47. Längd i vattenlinjen skulle vara 9,20 och djupgåendet 1,49. Deplacementet skulle vara strax under 3 ton och båten skulle ha utvändig blyköl. Gustaf Plym och Knud H Reimers var helt eniga om att båten skulle förses med frihängande roder. Knud H Reimers fann ett kryphål i skärgårdskryssarregeln som kunde tillåta dylikt arrangemang.”

Det blev inte riktigt som Knud tänkt sig. Skärgårdskryssarförbundet godkände aldrig båten som en riktig skärgårdskryssare, vilket blev en stor besvikelse för Knud H Reimers. Projektet rullade emellertid vidare och Fisksätra Marin fick uppdragen att bygga de första 100 båtarna. Styckpriset sattes till 41.500:- exkl. moms. Den första båten sjösattes i maj 1972 och sedan har det byggt ungefär 300 båtar till, oklart exakt hur många.

Ny rad

/Bo Eriksson

Vad hände sen? del 2

Göta 30 blir O30 blir S30

En av anledningarna till att det blev Reimers som fick uppdraget att rita S30 var att Fisksätra krävde en garanti på 100.000 kronor för att sätta igång produktionen. Reimers som hade goda kontakter inom bl.a. Havsörnarna ordnade med ett konsortium med fem medlemmar, Jacob Wallenberg, Marcus Wallenberg, Sven H. Salen, John Mattsson och Gudmund Silfverstolpe, vilka garanterade 20.000 kronor vardera. Detta var 1970 och 100.000 kronor då motsvarar nog miljonbelopp i dagens penningvärde.

Kappsegling var för många S30-ägare det stora intresset och 1974 bildades Svenska S30 Förbundet; med uppgift att handha S30:ans klassregler, varvid båtens karaktär av familjebåt jämväl ska beaktas. Nämnda klassbestämmelser antogs i september 1974 och en av styrelsens uppgifter blev att anordna segelmätningsträffar, eftersom klassbestämmelserna föreskrev inte bara segelmått utan också dukvikt och material i duken. Med klassreglerna på plats blev målsättningen att, när så var möjligt, få tävla i egen klass.

I mitten på sjuttiotalet blev Fisksätra uppköpt av Gylling, ett radio och tv företag och då beslöts att satsa på S30:an. Man gick ut med en enkät till S30 seglarna för att få reda på vilka förändringar som var önskvärda. Resultatet blev den nya modellen, från och med båt 230, skrov och rigg behölls oförändrade, inredning och överbyggnad gjordes om. För att den nya modellen skulle kunna mätas in i klassreglerna ändrades dessa, 1976 roder (balansroder) och 1978 överbyggnad.

1979 hände det två saker som hade stor inverkan på S30.

Fisksätra tog beslut om likvidation och att inte längre tillverka S30, ett beslut som i praktiken innebar att all tillverkning av S30 upphörde.

Vid Seglardagen 1979 kom en motion från Svenska Skärgårdskryssarförbundet om att S30 Förbundet måste ta bort ordet skärgårdskryssare ur sina klassregler och denna motion godkändes av Seglardagen. Motivationen för denna ändring var att S30:an inte mäter in i skargårdskryssarregeln. Detta var ett dråpslag för främst Reimers som sålt många S30:or utomlands under beteckningen skärgårdskryssare. Det tog Reimers fem år att få detta beslut ändrat och vid Seglardagen 1984 kunde Seglarförbundet bekräfta att S30 är en entyps skärgårdkryssare enligt det ursprungliga protokollet från klassificeringsnämnden 24/3 1972.

Det var en olustig fejd mellan Skärgårdkryssarförbundet, Seglarförbundet och Reimers, t.ex. så KO-anmälde Skärgårdskryssarförbundet Fisksätra för vilseledande information. Jag tror inte att någon S30-köpare känner sig särskilt vilseledd.

Vad hände sen? Fortsättning följer.

Vad hände sen? del 3

När Fisksätra gick i likvidation och slutade tillverka S30 dök frågan upp om någon annan skulle kunna ta över tillverkningen. Det visade sig då att mallar och formar ägdes av Gylling & Co., som varit Fisksätras ägare. Till slut kom S30:s styrelse överens med Gylling & Co. om att köpa loss formarna och mallarna för 28.000.- Formarna flyttades till IB Plast AB som hade för avsikt att sälja S30 och andra båtar. Tyvärr gick det inte så bra, endast ett par båtar blev sålda och IB Plast ville att S30 Förbundet skulle hämta hem formarna. Sven Ejdestam blev räddande ängel och ordnade en plats för formarna. 1989 övertog Swede Sails formarna för att använda dem till sin Swede 41. Man kan nog lugnt säga att det inte kommer att byggas några nya S30. Vi får nöja oss med de ca 300 S30:or som är byggda och finns runt om i världen och enligt Reimers sålda till minst 14 olika länder.

Önskemålen om större segelyta blev allt starkare och till alla årsmöten mellan 1988 och 1992 inkom  motioner med olika förslag på ökad segelyta. 1992 gick styrelsen ut med en enkät för att få veta hur många som redan köpt större segel och hur många som ville ha mer segelyta. Över 50% av medlemmarna svarade på enkäten och en god majoritet var för större segelyta.

Det förslag på ökad segelyta som styrelsen lade fram till årsmötet 1993 byggde i stort på Jan och Tore Källmarks väl genomarbetade motion. Årsmötet godkände förslaget till ändring av klassreglerna innebärande rullfock tillåten, framflyttning av förstag med 600 mm, spinnakerbom förlängs med 600 mm, fri lattlängd och i princip obegränsad segelyta inom befintlig rigg.

Detta innebar att krysställ med självslående fock ökar med över 20% från ca 35 m2 till ca 43 m2. De båtar som valt att utnyttja de nya klassreglerna med utökad segelyta fick beteckningen S30-93 de övriga fick beteckningen S30 classic. Lystalet för S30-93 blev 1.19, för S30 classic blev 1.17.

Det var några S30 som under 1990-talet seglade Gotland Runt och ville att S30 Förbundet skulle bekosta inmätning för S30 i handikappsystemet IMS. Förbundet bekostade denna inmätning för tre båtar och det innebär att det finns ett polardiagram hos förbundet där man kan se teoretisk fart för en S30 på olika bogar i olika vindstyrkor.

Under nittiotalet firade S30 två jubileum, dels båtens 25 år 1997 dels S30 Förbundets 25 år 1999.

Vid båda tillfällena firade vi dessa jubileum på Broken med kappsegling på Örsbaken och gemensam middag på Broken. Vi var 20 båtar med besättning vid båda tillfällena.

Åke Mörk